Okej, jag bjuder på det här:
I förrgår gick jag till doktorn. Det var av nöden tvunget, om man säger så. Borde egentligen ha gjort det för länge sedan, eftersom jag haft besvär under några års tid. Men ibland kommer man sig liksom inte för, jag kan tänka mig tusen miljoner miljarders andra, roligare grejer att göra.
Det var nog på riktigt det mest förnedrande och jobbiga läkarbesök jag varit på, även om det tack och lov var snabbt överstökat. Och det kommer följas av fler, eftersom jag nu fått en remiss för att få bukt med problematiken. Apotekskvinnan som gav mig medicinen, var väldigt vänlig och förstående, nästan lite gladlynt, och sa "använd det här några dagar, då ska du se att det snart kommer att bli mycket bättre". De värsta symtomen har definitivt lindrats på bara två dagar.
Jag kan inte direkt säga att jag längtar efter att få följa upp det här...
Något man kan hjälpa dig med?...Har haft kameror upp i röven och kikare samma väg i framstupa sidoläge typ, och bajs har jag diskuterat i 10 år snart, så säg till om det gäller något åt det hållet??...Puss!
ReplyDeleteHahaha, förlåt att jag garvar men det är så befriande och samtidigt sjukt jobbigt att prata öppet om sånt här, hur vanlig den här åkomman än är. . Jag vet ju vad du lider av och jag lider med dig. Mina problem är inte intestinala, mer på "ytan" liggande. Bara så utlämnande och vidrigt att vara i situationen, med röven uppstucken i en stackars läkares ansikte. Tack för stöd!
ReplyDeleteSkit samma (hehe!) om problemen är ytliga eller up your ass, det känns alltid förnedrande...Men då måste man försöka tänka att det måste vara så att de läkare som sticker ner näsan i vårt näst heligaste har VALT detta yrke och oftast tar problemen ytterst seriöst och gör sitt bästa för att hjälpa oss stackare som inte ens kan se röven utan spegel...;-)...Men jag kan oavsett rekommendera Ersta sjukhus varmt om de har plats för dig, de är i världsklass!...Puss!
ReplyDelete