Fick ett ryck på eftermiddagen i lördags och lurade med sonen till Brosjön i Vårsta...Solen gassade, det var kanske 50 personer max vid stranden, det kändes som en vanlig sommardag förutom att solen börjar bli lite trött rent höjdmässigt och att gul, orange och röda löv har börjat täcka gräset.
Jag hoppade i vattnet ganska så omgående och studsade rätt snabbt upp igen. I igen och lika snabbt upp!
Sonen tvekade så jag sade högt och tydligt att om jag som är tant vågar så vågar väl du?
Då hör jag en liten killröst, dock inte sonens, en liten bit bort på bryggan som säger: Men det är väl för att tanter är varmblodiga?
Jag ler fortfarande när jag tänker på det, en sådan där känsla som man kan plocka fram i vinter när det är kallt...Härliga sensommar, jag älskar dig!
No comments:
Post a Comment