Ska försöka berätta om något som hände mig för ett tag sen.
Bakgrund: min man är död och mina manliga arbetskamrater har visat vederbörlig respekt i flera år, dvs behandlat mig som om jag fortfarande "tillhörde honom". Det hör till saken att de var ju hans arbetskamrater och kompisar också.
Jag betraktar dem som mina kompisar och den sexuella spänningen är typ den man har med brorsan, dvs inte alls, i alla fall från min sida. Vid ett jobbmöte med övernattning blev jag dock stött på av en av dem som undrade om vi inte skulle ha "lite mysigt" tillsammans. Jag blev så paff att jag bara skrattade och utbrast: Men vi är ju kompisar! Du skämtar väl! Men han tyckte att det kanske var länge sen för mig, vilket det uppenbarligen var för honom lät han lysa igenom (han är gift, men det behöver ju inte innebära nåt). Hur som helst, jag gick och la mig och sedan har jag inte berört det alls utan låtsas som om det inte har hänt. Och han beter sig som vanligt, som brorsan, igen.
Kanske har jag uppträtt alltför otvunget, kanske omedvetet flörtigt, i tron att jag varit skyddad av mitt "gamla förhållande"? Vad tror ni?
Neej, jag tror inte alls att det är du som sänt sådana signaler. Varför tror vi så ofta att det är vårt fel att gifta (och ogifta) karlar får för sig att prova med oss stackare som inte alls är intresserade av dem. Vad man undrar över är att de så ofta inte tycks kunna märka eller bryr sig om att kvinnan i fråga inte alls har sänt ut den typen av vibbar. Det måste på deras primitiva gener som driver dem till att föröka sig non-stop. Eller är jag för snäll nu?
ReplyDeleteDe är precis som Ilva skriver primitiva hela bunten, med vissa undantag fast de är få...;-)
ReplyDelete