Dumprylar man gör

Har precis ätit lunch. Nära kontoret vid Hornstull finns en helt OK sushirestaurant där jag brukar beställa min 7-bitars och vräka i mig sjögrässallad.
Idag slog jag mig ner vid ett bord, och upptäckte - lite för sent - att vid ett fönsterbord lite längre bort - med ryggen mot mig - satt en tidigare kund. En kund jag definitivt inte önskade inta min lunch tillsammans med, eftersom han betedde sig som en dumskalle när jag jobbade med honom. Jaha, det var ju bara att byta bord, ännu en liten bit längre bort ifrån honom, och sen kröp jag ihop och drog upp axlarna och drog på mig kameleontkostymen. Sen var jag oerhört upptagen av att läsa mina redan lästa mail i telefonen och koncentrerade mig på min sushi. Flera gånger kastade jag en blick i ögonvrån, nä'rå, han hade inte gått, han satt envist kvar och petade i sin mat. Till slut reste jag mig och tog en omväg ute på gatan, så att jag skulle slippa gå förbi fönstret där han satt.

Så löjligt av mig, egentligen. Det var han som var dum och inte förstod. Sen hörde jag att han fick en känslomässig knäck, blev arbetslös och la artistkarriären på hyllan. Fast det var ju f*n inte mitt fel. Han sökte kontakt på LinkedIn för ett tag sedan, men jag ignorerade hans förfrågan. Varför vill han ha kontakt, när han inte respekterade mitt arbete?