Det gamla skalet

Som några av er redan vet har jag ju drabbats av diverse åkommor de senaste åren o förra året rann bägaren över så jag sa upp mig efter 40 år i skolans tjänst. Hade då bl.a. elakartad hudcancer som opererades i flera steg o som så småningom var väck. Fick dock skära bort en ny hudförändring på nytt ställe, tidigt i somras o sen började den långa väntan på svar. Det tar tid att få svar även om det är dåliga nyheter, det vet jag från tidigare, så oron har väl hela tiden funnits där djupt inom mig. Men idag kom brevet med svaret. En ny cancerform, som inte gått så djupt o därför räknas som ofarlig. (Skivepitet...nånting...)
Ja så är det, o nu sitter jag här med ett glas gott riesling o skålar med mig själv :) (Bosse är på fisketur tills i morgon med kompisar från ungdomstiden).
Tänker ofta på vad min farmor sa när hon var långt över 90 år: "Du ska veta en sak Margareta att det är bara skalet som blir gammalt. Inuti är man alltid densamma"
Jo då, mitt skal må vara angripet, alltmera slappt o rynkigt, men inuti finns faktiskt den unga, påhittiga, glada Gaggan i tämligen gott förvar!
I morgon kommer Antikrundegänget hit för att hämta min gamla byrå, med originalmålning daterad 1853. (Blir TVinspelning på söndag på Rackstadmuseet i Arvika). Och den byrån har ett yttre som inte förändrats på alla dessa år ska ni veta. Men inuti är den tämligen tom.