Hurra Hurra för Biggis idag!

Sensommardopp...

Fick ett ryck på eftermiddagen i lördags och lurade med sonen till Brosjön i Vårsta...Solen gassade, det var kanske 50 personer max vid stranden, det kändes som en vanlig sommardag förutom att solen börjar bli lite trött rent höjdmässigt och att gul, orange och röda löv har börjat täcka gräset.
Jag hoppade i vattnet ganska så omgående och studsade rätt snabbt upp igen. I igen och lika snabbt upp!
Sonen tvekade så jag sade högt och tydligt att om jag som är tant vågar så vågar väl du?
Då hör jag en liten killröst, dock inte sonens, en liten bit bort på bryggan som säger: Men det är väl för att tanter är varmblodiga?
Jag ler fortfarande när jag tänker på det, en sådan där känsla som man kan plocka fram i vinter när det är kallt...Härliga sensommar, jag älskar dig!

Jag lever i kontraster... Igår fick jag med mig äldsta dottern på träning och hon somnade kl halvtio! Efter att hennes lillasyster plåstrat om hennes skärsår och pratat allvar med henne. Idag på morgonen skuttar hon upp, tjejerna lånar kläder av varandra och sminkar sig tillsammans. Och lillasyster agerar storasyster. Och storasyster låter sig bli omhändertagen. De som alltid slogs som hund och katt! Så jag njuter av dagen och hämtar orken därifrån

Idag hade vi en backlash.... Med kort varsel fick äldsta dottern ledigt idag pga Obamas besök. Blev för stressigt för eleverna att ändra färdmedel. Och jag hade möten jag inte kunde boka om så jag fick chansa på att lämna henne själv. Något man brukar kunna göra med en tjej på sitt 15:e år. Kommer hem och det ser ut som fan. Inget plockad undan. Allt godis uppätet. Hon har badat 4 ggr och tar två nya handdukar var gång. Som läggs på golvet i hennes rum. Och när hon badar använder hon min dyra specialolja (har extremt torr hud), som är slut efter två veckor. Ska räcka ett halvår. Och så gick det åt en halv flaska schampo samt lika mycket balsam. Hon har bytt kläder lika många gånger och de använda samt provade och ratade kläderna hamnar på golvet. Med de blöta handdukarna. Och en del av de hon tröttnat på klippte hon helt sonika sönder.... Dessutom så har hon färgat håret grönt. Illgrönt. Och klippt det själv. I fredags var hon hos frissan och fick färga/klippa håret. Kan väl säga att det var pengar i sjön. Som avrundning skar hon sig igen. M a o en helt vanlig dag i mitt liv....det är inte alltid så lätt. Och det är dyrt.

Byrån som gjorde en klassresa

Trodde att Knut Knutsson skulle bedöma o värdera min "allmogebyrå" och blev mycket förvånad när "stilmöbelexperten" Rickard Thunér tog hand om saken. 

Byrån visade sig vara mycket äldre, mer sällsynt, mycket finare o betydligt mer värdefull än jag kunnat ana. 

Jag gav 3.500:- för den på en bonnauktion 1996 och nu blev den värderad till 40.000:-  

Inte illa :)

Ni får se det hela i TV i början av nästa år.

Jobbiga läkarbesök

Okej, jag bjuder på det här:
I förrgår gick jag till doktorn. Det var av nöden tvunget, om man säger så. Borde egentligen ha gjort det för länge sedan, eftersom jag haft besvär under några års tid. Men ibland kommer man sig liksom inte för, jag kan tänka mig tusen miljoner miljarders andra, roligare grejer att göra.

Det var nog på riktigt det mest förnedrande och jobbiga läkarbesök jag varit på, även om det tack och lov var snabbt överstökat. Och det kommer följas av fler, eftersom jag nu fått en remiss för att få bukt med problematiken. Apotekskvinnan som gav mig medicinen, var väldigt vänlig och förstående, nästan lite gladlynt, och sa "använd det här några dagar, då ska du se att det snart kommer att bli mycket bättre". De värsta symtomen har definitivt lindrats på bara två dagar.
Jag kan inte direkt säga att jag längtar efter att få följa upp det här...

Jag skulle ju rapportera men får inte bort mitt nick....:(. Så ingen rapport följer. Fråga om ni är nyfikna:) Annars är vi inne i ett skön lugn. Äldsta är i bra form och det njuter vi alla av. En liten incident inträffade idag... Jag blev utskälld efter noter! För jag klär mig inte som en förälder! För korta kjolar, för mycket urringning och som hon uttryckte det "jag gillar inte om unga killar tittar på dig och tycker du är snygg...". Förmodligen en komplimang. Annars kämpar jag på med jobb och träning. Börjar känna mig riktigt fit. Bara magen som ska väck! Och rökningen.... Jag har t o m börjat glasa igen och det kändes helt underbart!

Tredje gången gillt

....och jag är lite trött efter en intensiv vecka. Nästa vecka blir det jobbfokus, vilket underlättas av att "han" har barnvecka. Kan vara bra med lite eftertanke också, och just nu känner jag att jag saknar Håkan så in i helvete! Fan att han skulle dö så att jag var tvungen att gå igenom det här! Det är så jobbigt att lära känna en ny person och jag vacklar mellan att olika känslor hela tiden: ibland känns det rätt och ibland är jag mer tveksam. Så nu ska jag försöka vila från alla tankar och känslor ett tag, tills vi ses nästa gång, om ca en vecka.

Inte jobbat så hårt på länge! Känns skönt att va på banan...
Två veckor möten och planering och i måndags kom kursdeltagarna! Spännande nya människor som jag hoppas inspirera :) igår mötte jag gruppen med synskadade SFI-elever. Vi byggde våra namn med svarta lerkorvar på vita lerplattor. Sen målade vi ord och fjärdedel, taxi, buss, cykel, skor, vit käpp och sjöng alfabetet som blues...
Och resten av veckan har jag träffat mina vanliga skaparkursare och nya unga vuxna på A-linjen. Gillar att jobba på folkhögskola!
Nu ska jag ut i regnet och lyssna på levande musik i Gröndal.

En stor nackdel när mam blir äldre, iaf för mig, är att jag vaknar mitt i natten. Inte av oro eller något, men självklart kommer tankarna som ett brev på posten. Och så här dags på natten finns det ingen vaken som kan tala en till rätta. Saker har blivit så otroligt mycket bättre efter separationen men visst finns det sämre saker med. Och skilsmässobarn som jag själv är undrar jag om mina älskade barn kommer ta stryk av detta. Om jag gör dem skada. Men samtidigt... Jag orkade inte. Att ha den konstanta fighten med min s k partner. Som alltid försökte hitta sätt att minimera mig. Samtidigt som han var beroende av mig. En omöjlig ekvation. Äldsta dottern är den som stöttar mig mest. Som föreslagit skilsmässa innan jag själv tänkte på det. Men idag sa hon " mamma, jag är glad att du mår bra men jag tycker du klär dig fel. Inte som min mamma. Utan med som någon män tittar på". Och det tog någonstans. Klart jag vet att barn inte vill att deras föräldrar ska vad egna individer utanför hemmet. Men är jag egoistisk? Jag upptäckte något som gjorde mig orolig, därav dessa tankar. Dottern har lätta sömntabletter för när hon blir orolig. En burk jag gömt. När jag inte kunde somna om tänkte jag ta en. Och burken är borta.... Och jag vet inte när den försvann för sist hon tog var över en vecka sen.... Så morgondagens projekt blir att städa hennes rum. Se om jag kan hitta dem. Och annars måste jag ta det med Exet som kommer med kommentaren " och hur kunde detta hända"... Underförstått att jag gjort fel... Nej måste sluta innan jag retar upp mig. Har haft en sån skön balans.. Den vill jag behålla! Imorgon när ljuset kommer blir det bättre...

Det gamla skalet

Som några av er redan vet har jag ju drabbats av diverse åkommor de senaste åren o förra året rann bägaren över så jag sa upp mig efter 40 år i skolans tjänst. Hade då bl.a. elakartad hudcancer som opererades i flera steg o som så småningom var väck. Fick dock skära bort en ny hudförändring på nytt ställe, tidigt i somras o sen började den långa väntan på svar. Det tar tid att få svar även om det är dåliga nyheter, det vet jag från tidigare, så oron har väl hela tiden funnits där djupt inom mig. Men idag kom brevet med svaret. En ny cancerform, som inte gått så djupt o därför räknas som ofarlig. (Skivepitet...nånting...)
Ja så är det, o nu sitter jag här med ett glas gott riesling o skålar med mig själv :) (Bosse är på fisketur tills i morgon med kompisar från ungdomstiden).
Tänker ofta på vad min farmor sa när hon var långt över 90 år: "Du ska veta en sak Margareta att det är bara skalet som blir gammalt. Inuti är man alltid densamma"
Jo då, mitt skal må vara angripet, alltmera slappt o rynkigt, men inuti finns faktiskt den unga, påhittiga, glada Gaggan i tämligen gott förvar!
I morgon kommer Antikrundegänget hit för att hämta min gamla byrå, med originalmålning daterad 1853. (Blir TVinspelning på söndag på Rackstadmuseet i Arvika). Och den byrån har ett yttre som inte förändrats på alla dessa år ska ni veta. Men inuti är den tämligen tom.

Saker som kan hända efter sorgeårets karantän

Ska försöka berätta om något som hände mig för ett tag sen.
Bakgrund: min man är död och mina manliga arbetskamrater har visat vederbörlig respekt i flera år, dvs behandlat mig som om jag fortfarande "tillhörde honom". Det hör till saken att de var ju hans arbetskamrater och kompisar också.

Jag betraktar dem som mina kompisar och den sexuella spänningen är typ den man har med brorsan, dvs inte alls, i alla fall från min sida. Vid ett jobbmöte med övernattning blev jag dock stött på av en av dem som undrade om vi inte skulle ha "lite mysigt" tillsammans. Jag blev så paff att jag bara skrattade och utbrast: Men vi är ju kompisar! Du skämtar väl! Men han tyckte att det kanske var länge sen för mig, vilket det uppenbarligen var för honom lät han lysa igenom (han är gift, men det behöver ju inte innebära nåt). Hur som helst, jag gick och la mig och sedan har jag inte berört det alls utan låtsas som om det inte har hänt. Och han beter sig som vanligt, som brorsan, igen.

Kanske har jag uppträtt alltför otvunget, kanske omedvetet flörtigt, i tron att jag varit skyddad av mitt "gamla förhållande"? Vad tror ni?

Formgivning

Ja just. Gillar ni inte den illmörkröda layouten - bara ändra! Jag tog mig lite friheter.

Dumprylar man gör

Har precis ätit lunch. Nära kontoret vid Hornstull finns en helt OK sushirestaurant där jag brukar beställa min 7-bitars och vräka i mig sjögrässallad.
Idag slog jag mig ner vid ett bord, och upptäckte - lite för sent - att vid ett fönsterbord lite längre bort - med ryggen mot mig - satt en tidigare kund. En kund jag definitivt inte önskade inta min lunch tillsammans med, eftersom han betedde sig som en dumskalle när jag jobbade med honom. Jaha, det var ju bara att byta bord, ännu en liten bit längre bort ifrån honom, och sen kröp jag ihop och drog upp axlarna och drog på mig kameleontkostymen. Sen var jag oerhört upptagen av att läsa mina redan lästa mail i telefonen och koncentrerade mig på min sushi. Flera gånger kastade jag en blick i ögonvrån, nä'rå, han hade inte gått, han satt envist kvar och petade i sin mat. Till slut reste jag mig och tog en omväg ute på gatan, så att jag skulle slippa gå förbi fönstret där han satt.

Så löjligt av mig, egentligen. Det var han som var dum och inte förstod. Sen hörde jag att han fick en känslomässig knäck, blev arbetslös och la artistkarriären på hyllan. Fast det var ju f*n inte mitt fel. Han sökte kontakt på LinkedIn för ett tag sedan, men jag ignorerade hans förfrågan. Varför vill han ha kontakt, när han inte respekterade mitt arbete?

HITTADE! Jag hittade mailet med inbjudan, så fort jag gick in på datorn och inte på Paddan. Hurra!

Hur livet är här. Väldigt mysigt och trevligt... men det finns väldigt mycket speciella människor här. Både positivt och negativt. Man får sätta hänglås på allt... vedbod, alla utomhuskontakter, kommande växthus... allt. För det finns folk som anser sig ha rätt till allt. Precis när vi flyttat hit fick vi goda råd om vilka man inte ska bjuda in på kaffe... för då kommer de VARJE dag. Ärligt... det finns väldigt många helt galna människor här. Men sådant kan jag inte skriva om på FB... för några av dem är jag nu vän med.

Vi kommer inte att bo här tills vi dör. Det året jag går i pension (5 år), ska vi ha jobbat upp restaurangen så till den grad att vi ska kunna sälja klabbet för dyra pengar till en tysk... eller galen 08:a. :-) Vi själva... flyttar då till Stockholm.

Tja, det var väl livet här i korta drag.

Over and out.

Dagen efter

Dagen efter dejten alltså. Utlovade rapport och här kommer den, men den blir kanske inte så ekivok som somliga damer skulle önska, men ni har väl fantasi!

Alltså maten: först en liten färsk pastarätt med kantareller och parmesan och och en illgrön liten sås, som bara skulle droppas på. Sen grillad lammlägg, med haritot verts, (han kom ihåg att jag hade nämnt att jag tyckte om det) och auberginer gratinerade med tomatsås och parmesanost och vitlök, mycket vitlök (parmigiana di melanzane). Gott och så vin, också gott. Han hade ansträngt sig. Jag blir lite varm i hjärtat av honom, och jag vill träffa honom igen och jag tror han vill det med men, en dag i taget, vi får se hur det utvecklar sig.

Det här får räcka så länge!

För er som inte var med på träffen i fredags kan jag berätta att jag nu har börjat dejta så smått, och det är lite spännande och kul faktiskt.

Och jag skickar skriverier åt fel håll...

Jag skulle lägga in lite på Humlesurr, men det hamnade visst här i stället (jag tog bort det igen). Jag skyller på att jag inte har bloggat på så länge att jag inte kommer ihåg hur man gör!

Jag skyller på sömnbrist för att dom började avloppsrenoveringen kl 7 i morse. Jag är inte van vid tidiga mornar och att ha öppet hus för hantverkare hela dagen. Men nu har lugnet lagt sig och jag tänkte se om jag inte ska få lite ordning på bilderna här i datorn.

Nu ska vi se om det blir rätt den här gången då...

Hm, det här är helt nytt för mig!
Så jag testar helt enkelt.
Kram och hälsning från Ulrika

Träningssvettig matpaus!

Har precis satt ner rumpan och kikat in på denna trevliga mötesplats, innan detta utfodrades familjen...
Jag har fortfarande zumbabrallor (råkade köpa på rea som träningsbrallor, hade ingen aning om att dessa buddistiska "föda-barn-byxor" var speciella dansbyxor, men sköna är dom), linne och svettigt hår efter snabbträningen på vägen hem...
Har äntligen hittat min träningsform!!!
Jag kör cirkelträning med tanterna på Curves, man känner sig både yngre, mer fit och smidigare än man någonsin gör på det lokala gymmet, så det känns fantastiskt!
Har hittat muskler jag inte visste fanns och midjan både klättrar inåt och blir fastare för var dag som går...
Kan snart visa ett Batbut-foto!
Önskar jag hade kunnat vara med i fredags, men visst blir det en dejt snart igen?

Fore!

Jamen, ja! Hacka på mig bara!
Jag får väl bjuda på att jag blivit gammal på riktigt, nu när jag fallit ner i golfträsket. Jag tycker själv det är ganska underligt att jag hamnade där, eftersom jag är en sån som gått och fnyst åt alla som ramlat dit före mig. "Töntigt!" har varit ett ganska ofta förekommande beskrivande ord. Well, nu är jag sådär töntig, jag med. Och jag är det med högburet huvud.
I helgen firar jag och mannen ettårig bröllopsdag. Vi reser på golfweekend fredag-söndag. Utan barn, dessutom. Det kan ju eventuellt bli ett och annat hole-in-one. På alla sätt och vis.

sista dagen i Sverige

Sitter här och dricker mitt morgonkaffe. Jag har redan varit nere i tvättstugan (nere och nere, den befinner sig tvärsöver gatan inne på gården till ett annat hus) och satt igång två tvättar för nu ska här tvättas och packas och städas och fixas innan vår avfärd, måste beställa en taxi till kvart i fyra i morgon bitti för vem kan man be om skjuts vid den tiden?
I år har jag bara lite lagom lust att åka hem, jag tror att det är för att jag har haft det så roligt här i år. Jag har networkat som en besatt för att få till det med lite jobb här i Sverige, jag har träffat kompisar och så har jag ju träffat er och fått upp kontakten med mina gamla bloggvänner vilket fått mig att inse hur mycket jag faktiskt saknat den. Er. Så nu jäklar får vi hålla i den bättre! Jag vill ju höra mer om hur ni har det och vad ni gör.
nej nu måste jag rusa ut i trafiken och ner i tvättstugan igen!

anonymitetsåtgärder

Jag har tagit bort den där raden av namn som fanns ute i högermarginalen så där syns ni inte längre men jag har inte hittat något sätt att ta bort namnet på den som skrivit längst ner på bloggposten. Det är våra Blogger profiler som syns där så om ni vill bli mer anonyma så måste ni gå in där och byta namn själv. Tala bara om vad det blir så vi vet vem som skriver. Fast om det skrivs om golf så vet vi ju vem det är....
i

Ny blogg med nygamla bloggdamer. Och jag först ut! Då kan jag sätta ribban och vägleda mina ordentliga medbloggare in i den obskyra världen av att vara mig! En medelålders kvinna som tror att tonårscharmwn fortfarande finns kvar, dold bakom livserfarenhetens prägel. Nyskild och riktig singel för första gången på 37 år...... Den här bloggen är vårt sätt att hålla varandra informerade om vilka vi är. Vi har alla bloggat innan i andra sammanhang. Lyckas några utomsocknes hitta hit. Välkomna och enjoy Tanter på touren!

Början

Bara några ord:

- Titeln på bloggen är tillfällig, vi kommer överens om en som passar.
- Vi bloggar precis hur lite eller mycket vi vill. Om vad vi vill, kilopris på morötter eller erotiska erövringar. Det blir nog mest om morötter från mig men det finns ju andra som där ute som ....

ilva